Glasvar
Lepidorhombus whiffiagonis
(GSA7) Lejonviken, (GSA8) Korsika, (IVa) Nordsjön, norra, (IXa) Portugisiska vatten - öst, (VI) Rockall och västra Skottland, (VIIIa) Biscayabukten - norra, (VIIIb) Biscayabukten - Mellersta, (VIIIc) Biscayabukta - södra, (VIIId) Biscayabukten - sydvästra
Fiskeområden
Vild
Ursprung
28 cm - 27 cm
Minsta storlek
Beskrivning
28 cm i nordöstra Atlanten och 27 cm i Medelhavet.
Det är en ”vänsterhänt” plattfisk (ögonen sitter på vänster sida). Kroppen är mycket långsträckt, oval och extremt tunn, nästan genomskinlig hos små exemplar. Munnen är mycket stor, snedställd, med en utskjutande underkäke. Ögonen är stora och ligger tätt ihop, åtskilda av en smal benig kam. Den synliga sidan är ganska enhetligt gulbrun eller sandgrå. Till skillnad från L. boscii saknar den de fyra tydliga svarta fläckarna på bakfenorna, även om den kan uppvisa några diffusa marmoreringar. Den vanliga kardinen är större än fyrfläckig kardin. Den blir vanligtvis 25–40 cm lång, men kan nå upp till 60 cm.
Det är en ”vänsterhänt” plattfisk (ögonen sitter på vänster sida). Kroppen är mycket långsträckt, oval och extremt tunn, nästan genomskinlig hos små exemplar. Munnen är mycket stor, snedställd, med en utskjutande underkäke. Ögonen är stora och ligger tätt ihop, åtskilda av en smal benig kam. Den synliga sidan är ganska enhetligt gulbrun eller sandgrå. Till skillnad från L. boscii saknar den de fyra tydliga svarta fläckarna på bakfenorna, även om den kan uppvisa några diffusa marmoreringar. Den vanliga kardinen är större än fyrfläckig kardin. Den blir vanligtvis 25–40 cm lång, men kan nå upp till 60 cm.
Habitat
En bottenfisk (demersal) som lever på kontinentalsocklar och kontinentalsluttningar. Den trivs särskilt bra på bottnar av lera och fint sand. Den förekommer vanligtvis på djup mellan 100 och 400 meter, men kan ta sig ner till 600–700 meter. Det är ett aktivt rovdjur som främst livnär sig på små bentiska fiskar (som drakfiskar), räkor och bläckfiskar.
Distribution
Den är mycket utbredd i den nordöstra delen av Atlanten. Den förekommer från norra Norge och Island till Kap Bojador (Västsahara). Den är mycket vanlig i Nordsjön, runt de brittiska öarna och i Biskayabukten. Den förekommer även i Medelhavet (främst i den västra delen), men är där mindre talrik än sin fyrfläckiga släkting.